Från Skåne till Lima på Klimatkonferens #1

Tidigt på morgonen den 28 nov, dagen efter min tjugonde födelsedag, bar det av till Peru och FNs klimatkonferens COP20. I stunden jag satt mig på tåget ifrån Lund till Kastrup så drabbades jag av en extrem längtan efter att bara stanna hemma och äta pepparkakor de kommande tre veckorna. Men det skulle jag verkligen ha ångrat, för hittills har tiden här i Perus stora huvudstad varit helt otrolig.

Resan till Peru var lång och kontrollerna många. Men att flera gånger få frågan ”Vart är du påväg? Vilket är ditt ärende där?” och kunna svara ”Jag ska till Lima för att delta i klimatkonferensen” gav mig all energi jag behövde. Det och kaffe förstås. Att slutligen landa i Lima var en chock – plötsligt var allt på riktigt. Jag knäppte på mig scoutskjortan, och innan jag hunnit reagera stod en kvinna med ett vänliga ögon och scoutklädsel och kindpussade mig. Sedan dess har jag varit omgiven av underbara scouter ifrån världens alla hörn. Jag har sovit alldeles för lite, skrattat till tårar, lärt mig en massa om majs, och fått inspiration och motivation som kommer räcka som bränsle en lång tid framöver.

Den 1 december började själva klimatkonferensen, men då min delegation är delad i två och var halva har tillgång till konferensen en av veckorna, kommer min halva av delegationen inte närvara inne på området förrän nästa vecka då det är vår tur. Den här veckan kommer vi istället följa förhandlingarna utifrån och utforska miljonstaden Lima.

COP20 och UNFCCC – två viktiga förkortningar
Klimatförhandlingarna är inte alltid särskilt lätta att förstå sig på. De olika länderna och förhandlingsgrupperna, FNs olika delar och arbetsgrupper, alla olika företag och organisationer, avtal, fonder och mekanismer… ja, man kan bli galen om man tänker på det där för länge. Därför tänkte jag ge dig en snabbkurs!

COP = Conference of Parties (”Parties” är alltså länderna som deltar, det är ingen global partykonferens)
UNFCCC = United Nations Framework Convention on Climate Change

När man insåg att klimatförändringarna hände, och att det var ett hot mot vår värld, fixade FN en träff i Rio de Janerio år 1992 där man beslutade om konventionen UNFCCC för att tackla problemet. Den är jätteviktig, men säger inget specifikt om vad världens länder ska ta på sig att göra, utan styr mest hur själva förhandlingarna och arbetet ska gå till. För att få fart på grejer beslutade man år 1997 om Kyotoprotokollet, det första (och hittills enda) bindande klimatavtalet i världen. Koyotoprotokollet var inte perfekt, faktiskt var det ganska lamt och gällde bara i-länder, plus att USA drog sig ur, men det var i alla fall ett bindande avtal.

Nu spolar vi fram lite, till det här århundrandet:
På klimatförhandlingarna på COP15 i Köpenhamn år 2009 var förväntningarna höga – ett nytt bindande avtal som skulle ersätta Kyotoprotokollet var vad alla viskade om. Tyvärr kollapsade förhandlingarna och konferensen slutade i en stor besvikelse.
Nästa år är det dags för COP21 i Paris, och där SKA minsann ett nytt globalt bindande klimatavtal hamna på plats. Därför måste vi ha ett bra utkast till avtal i år i Lima, vilket gör COP20 otroligt viktigt.

Borta bra, men hemma bäst.
Jag har fortfarande inte vant mig vid kindpussarna. Eller att man inte spolar ner toapapper. Eller att man äter både ris och potatis till maten. Men jag har vant mig vid att bo i ett underbart scoutcenter med schysst folk ifrån hela världen. På de fyra dagar jag varit här har jag fått ett andra hem.


P.S. Ifall du inte kan vänta på nästa blogginlägg, utan vill veta mer om COP20 typ NU, så kan jag tipsa omhttp://klimatforhandling.se/

Hälsningar ifrån ett soligt och högljutt Lima
Linnea Andersson