lördag 20 december 2014

Från Skåne till Lima på klimatkonferens #4

Det är mitt sista inlägg på bloggen, och min sista dag i Peru. Nu tar äventyret slut, och jag måste säga hejdå till de fantastiska människor jag mött här. Inga mer julgranar överallt fastän det är i mitten av sommaren, inga mer kindpussar, ingen mer mango till frukost och ingen mer scoutklädsel 24/7. Jag åker hem från ett klimattoppmöte som inte blev som jag och så många andra hoppats på, till ett Sverige där det tydligen utlysts nyval. Känslorna är blandade. Det är mycket att ta in. Men varje avslut är ju också början på något nytt. Och att kämpa för människans framtid här på jorden känns viktigare än någonsin.

Dags för sista snabbkursen, den här gången om resultatet av de utdragna förhandlingarna på COP20. Jag ska vara helt ärlig med vad som är produkten av mötet blev: en alldeles för svag text. Besvikelsen jag kände när jag läste den var stor. Det mest positiva är att förhandlingarna inte kraschade, utan att man i alla fall kom överens om något. Men det är svårt att glädja sig åt det, när texten som kommer lägga grund för förhandlingarna i Paris nästa år är så… intetsägande. Det borde inte förvåna. Att tro på att de internationella klimatförhandlingarna faktiskt ska leda till ett ambitiöst avtal som förhindrar en uppvärmning på 2 grader, är liiite på samma nivå som att tro på tomten. Men i år var förutsättningarna så bra, och förväntningarna så höga. Jag trodde på riktigt att mötet skulle bli framgångsrikt. Att tomten skulle komma med ett finfint avtal i sin säck.

Så hur går vi vidare härifrån till Paris och COP21? Det ser inte helt bra ut inför det avgörande mötet i Paris nästa år. Men vi vet sedan länge att de internationella förhandlingarna inte är det ensamma svaret på klimatförändringarna. De stora utsläppsminskningarna runt om i världen sker på nationella och lokala initiativ - länder, regioner och städer bestämmer sig för att gå före. Föregångsländer som investerar stora pengar i förnybar energi och genomför ambitiösa utsläppsminskningar är avgörande för planetens framtid, och Sverige kan absolut vara ett sådant land.

Spelar det roll?

Precis som många andra hemsöks jag ibland av tankarna på att det jag gör inte spelar någon roll. Att jag är så liten i världen, alldeles för liten för att åstadkomma någon betydelsefull skillnad. De allra tyngsta besluten har alltid verkat tas på internationella toppmöten långt ifrån den värld jag lever i, och inte ens som observatör på självaste COP hade jag någon stor chans att påverka. Reste jag till Lima för att surfa, äta kaktusfrukt och turista? Dricka majs-läsk och titta på lamor? Jag ville ju förändra världen.

Men mitt inlägg tar inte slut här!! För det är faktiskt så att vi i Sverige har otroligt mycket inflytande i världen! Vi har de ekonomiska förutsättningarna och en hel del utsläpp att skära ner på. Så många på den här jorden, bland annat invånare i de länderna som drabbas hårdast av klimatförändringarna, har ingen makt. De har inte de ekonomiska musklerna eller möjligheterna som vi har, och många länder släpper inte ut särskilt mycket själva. Vi svenskar har däremot några av världens största ekologiska fotspår. Vi har deras öde i våra händer.

Nu menar jag inte att du och jag ska bära allt ansvar för jordens framtid på våra axlar. Men det finns också så mycket vi kan göra. Engagera oss. Äta vegetariskt. Ta tåget eller bussen. Ge regnskog, vaccin eller skolböcker i julklapp. Göra kåren, lägret, hajken eller mötet till det mest miljövänliga någonsin. Det vi scouter gör, med eller utan scoutskjortan på, spelar verkligen roll.


Två av världens underverk

För två dagar sedan såg jag ett av världens sju underverk, inkastaden Machu Picchu. Jag satt och tittade ner över ruinerna och bergen, tappade andan av hur vacker världen kan vara. Men Machu Picchu är ingenting i jämförelse med det underverk jag och över 40 miljoner andra är en del av – den fantastiska internationella scoutrörelsen. Under COP20 har jag gått runt med en lila tröja med orden ”Scouts – creating a better world”. Jag bar den med stolthet eftersom jag vet att det är sant.


Sååå… eftersom världens ledare är lite sega och handlingsförlamade, så är det visst upp till oss att rädda världen och skapa framtiden vi vill ha! Och vi är redo, eller hur?

En sista kram från Peru
Linnéa Andetsson 





















onsdag 17 december 2014

Scouternas internationella arbetsgrupp söker nya medlemmar

Brinner du för att skapa flera internationella upplevelser i Scouterna som utvecklar unga? Då har Scouternas internationella grupp ett uppdrag till dig. Vi rekryterar nu nya medlemmar med uppdragsstart i mitten av januari 2015.

Scouternas internationella grupp skall under 2015 informera och inspirera om internationella möjligheter, stötta scoutkårer att skapa internationella utbyten på hemmaplan eller genom en resa utomlands, söka bidrag och stötta i nya partnerskap (utvecklingssamarbeten), skapa nya programaktiviteter med internationellt fokus, mm mm.

Är du sugen?


Här, på Scouternas sida för lediga ideella uppdrag läser du mer om vad uppdraget innebär och hur du ansöker.

Sista dag att ansöka är den 7 januari 2015.




lördag 13 december 2014

Från Skåne till Lima på klimatkonferens #3

Idag är fredag, arbetsveckans slut för min del och sista gången jag får min observatörsbricka scannad när jag lämnar COP20-området. Hur ska jag kunna beskriva konferensen? Den är ett internationell mini-stad uppbyggt av vita tält i mitten av Lima. Dess mystiska invånare rör sig med snygga kläder, självsäkra miner och bestämda steg omkring på området, det syns på håll att de har en destination och ett syfte. En massa saker pågår samtidigt: förhandlingar, dialoger i plenum, möten, föreläsningar, utställningar och aktioner, och trots värmen verkar ingen ta siesta. Överallt serveras det gratis snittar och drinkar, och varje liten skugga i gräset utomhus är paxad av någon observatör som halsar kaffe och knappar frenetiskt på sin dator. COP20 är en minst sagt intressant plats.


Att få delta på COP andra veckan har både sina för-och nackdelar: Å ena sidan sker de slutgiltiga diskussionerna, förhandlingarna och överenskommelserna just den här veckan, men å andra sidan är de för det mesta bakom stängda dörrar.

I plenum får man som observatör (jag) i alla fall sitta med. Topp 3 bästa minnena från ministerdialogerna och förhandlingarna i plenum är helt klart:

1. När miljöminister Åsa Romson talade om vilken utgång Sverige vill se av förhandlingarna.

2. När en i Kinas delegation satt och sov under deras replik.

3. När min peruanska scoutvän Angela sa ”It smells like cheviche in here” (cheviche = Perus nationalrätt, rå fisk marinerad i citron)

Knäckfrågorna

Så vad handlar förhandlingarna om? Vilka är frågorna som splittrar världens länder? Jag ska försöka förklara några.

Finansiering – I Köpenhamn, på COP15, kom man överens om att världens i-länder ska bidra med pengar till fonden the Green Climate Fund, som ska finansiera projekt i u-länder för att sänka deras utsläpp och anpassa deras samhällen till förändringarna i klimatet. Varje år fram till 2020 skulle fonden fyllas med 100 miljarder dollar. I skrivande stund har fonden allt som allt lovats strax över 10 miljarder dollar. Det kallas både framgång och skandal, beroende på vem som talar. Framgång för att det är mer än ingenting, skandal för att det är otroligt långt från den summan som lovats.

Adaption (=anpassning) – Det finns också en fond som kallas the Adaption Fund, vars pengar ska ges särskilt till de mest utsatta ländernas arbete med att anpassa sig till klimatförändringarna. Särskilt Afrikas länder och små önationer pushar på för detta, eftersom de drabbas hårdast. I skrivande stund ekar fonden tom, men under COP20 har vissa länder tagit visst ansvar och lovat fonden nya pengar (men tyvärr långt ifrån tillräckligt).

Mitigation (=mildring) – Det här handlar om hur mycket var land ska minska sina utsläpp med.

INDC (=Intended Nationally Determined Contributions) – Detta är förslagen som länderna presenterar och som förhandlas fram på vad de ska åta sig att göra. I ett framtida avtal blir dessa åtagande (förhoppningsvis) bindande, och därför bråkas det mycket om ifall de ska inkludera bara mitigation, eller också finansiering, adaption, med mera.

(Minskningar före 2020) – Jag har satt den här rubriken inom parantes för att den verkligen hamnat i skuggan under COP20, trots att den är superviktig. Våra utsläpp måste minska kraftigt här och nu, men avtalet som sluts nästa år i Paris börjar gälla först 2020. Knepigt.

Det bråkas om ännu mer faktiskt, men nu har du ganska bra koll!

Fredagsmys

Som sagt så är det fredag, men för förhandlarna och ministrarna blir det inget fredagsmys, för förhandlingarna har förlängts och kommer fortsätta i natt och imorgon. Ingen part vill ge med sig men samtidigt vill de flesta nå ett avtal, så alla kör chicken-race. Jag måste erkänna att jag är väldigt orolig över vad som ska hända i natt och imorgon, det är så otroligt mycket som står på spel. Kommer förhandlingarna kollapsa? Kommer avtalet bli skitkasst? Det såg inte så bra ut när jag lämnade plenum. Då var alla oeniga, och ordförande utlyste rast för att alla skulle kunna förhandla i sina grupper och komma tillbaka med mer flexibla ståndpunkter. När rasten var slut kom i stort sett alla tillbaka med exakt samma ståndpunkter. *DJUP SUCK*

För dig och mig finns det inte i alla fall inte så mycket mer att göra än att vänta och fredagsmysa.

Kramar från Lima,
Linnea Andersson







torsdag 11 december 2014

YFU Christmas Challenge

Vi har tidigare berättat om Scouternas samarbete med Youth for Understanding (YFU). Du kan läsa mer om det här.

Just nu har YFU en kampanj för att samla in pengar till ett nytt stipendium som ska gå till en sökande som av ekonomiska skäl inte hade kunnat åka som utbytesstudent annars. I december försöker YFU genom crowdfunding samla in 15 000 kr till ett stipendium genom YFU Christmas Challenge. Efter bara några dagar har de fått ihop några tusen och hoppas givetvis på att summan kommer att öka. Om allt går bra kommer det alltså finnas ännu ett stipendium att söka för bland andra scouter som vill bli utbytesstudenter nästa år.

Självklart är de inte bara YFU:are som kan bidra till stipendium utan det är öppet för alla som vill hjälpa en ung person förverkliga sin dröm om ett utbytesår. Naturligtvis vill vi på Scouterna hjälpa till! Om du har några kronor över så här i juletider, gå in på hemsidan och bidra du med!


Youth for Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar till världen.

måndag 8 december 2014

Från Skåne till Lima på klimatkonferens #2

På en vecka har jag upplevt så mycket oförglömligt. Jag har umgåtts med min delegation, ätit massa churros och knasig frukt, och sett Limas både bra och dåliga sidor. Och även om jag inte varit ackrediterad till denna vecka, utan ska delta under nästa, har jag faktiskt varit inne på själva klimatkonferensen! Visserligen var det bara på toan… och en säkerhetsvakt följde mig dit… men ändå. *känner mig cool*



Flera dagar har min delegation varit på det fantastiska område som kallas ”Voices for the Climate”, en plats som är öppen för allmänheten och där det bland annat hålls utställningar om hållbarhet, energi, hav och skog, och de olika folkstammar som lever i framför allt den hotade Amazonskogen här i Peru. Precis allting är på spanska, och ändå känns det som alla intryck och all ny kunskap är svår att hinna ta in! Så det är nog bara bra att jag inte förstår ett ord.

Annars har några av veckans höjdpunkter definitivt varit när jag råkade hälsa med ”Buenos Nachos”, när de delade ut gratis veganmat på en utställning, och när jag blev offentligt förödmjukad genom att tvingas upp på scen och dansa salsa.

Varför kan vi inte bara komma överens?

Har du (som jag) någon gång undrat över vad som är så svårt med att nå ett bindande avtal alla länder kan stå bakom? För att förstå det, är det viktigt att förstå uttrycket Equity och förkortningen CBDR-RC. Och här kommer en snabbkurs! Jaaa

Equity = innebär att varje nation känner att deras insats för att minska sina utsläpp motsvarar deras ansvar att göra det.

Equity betyder rättvisa, och handlar både om vår historia och vår förmåga, två saker som direkt hänger ihop. Vissa länder har under industrialismens tid använt mycket fossila bränslen och släppt ut mycket koldioxid, och genom den snabba och starka tillväxt fossila bränslen gett har man kunnat bygga upp ett välstånd många andra länder bara kan drömma om. Kortfattat har vissa länder orsakat den globala uppvärmning vi har idag, och det är också just de länder som är rikast och alltså har störst resurser att stoppa den globala uppvärmningen. Dessa länder går i stort sett idag under den välbekanta betäckningen i-länder, och Sverige är ett sånt land.


CBDR-RC = Common But Differentiated Responsibilities and Respective Capabilities. Det här är den formella benämningen på det faktum att länderna har olika förmåga och ansvar i hur vi tacklar klimatförändringarna. Kortfattat så ska rika stater som industrialiserats tidigt sänka sina utsläpp snabbare och mer. Bara så når vi ett avtal som är rättvist och jämlikt, och som världens länder kan stå bakom.

Men det innebär inte att tillväxt-länder så som Kina, Indien och Brasilien, inte ska göra något alls! Kyotoprotokollet (som jag pratade om i förra blogginlägget) sa inget om dessa länder, men avtalet i Paris nästa år ska inkludera alla stora utsläppare. Dock är det vi i-länder som måste bära det tyngsta lasset. Det är vi som står mest ansvariga för situationen och det är vi som har mest resurser och störst förmåga att ändra på den.


Maj tajm has come

Idag är alltså första veckan av COP20 slut, och på måndag tar den andra och sista veckan vid. Då anländer politiker och ministrar, och beslutsfattandet kan sätta igång på riktigt. Konferensen blir på riktigt ett ”klimattoppmöte”. En annan sak som händer nästa vecka är att jag kommer vara inne på konferensen (/klimattoppmötet) och delta i möten med YOUNGO (en plattform för unga på COP), närvara på sido-evenemang och observera förhandlingar i plenum! Kanske också äta och sova lite, vi får se.

Hälsningar från ni-vet-var,
Linnea Andersson



lördag 6 december 2014

Vill du volontära på ett scoutcenter under 2015-2016? Dags att skicka in ansökningar!

Den 15:e december är sista ansökningsdag om du vill åka som volontär till Kandersteg (Schweiz) mars-juni. Till Pax Lodge (London) finns det ingen sista ansökningsdag men de vill ha in ansökningarna 6-9 månader innan, dvs vill du vara på Pax Lodge i sommar är det dags att skicka in ansökan nu. Den 31:a december är sista ansökan till Sangam (Indien) för hela 2015 och vintern 2016. Our Cabaña (Mexico) har sista ansökningsdag först i april, men vet du säkert nu att du vill vara där i höst/vinter 2014 är det inte fel att skicka in ansökan redan nu.

För alla center gäller att du ska vara över 18, förutom på Sangam då man ska vara minst 21.

För mer info gå in på Scouternas hemsida / Scout i Världen / Bli scoutvolontär

Skicka din ansökan till international.secretary@scouterna.se för underskrift och vidareförmedling. Eftersom att julledigheterna kommer snart vill vi uppmana alla att vara ute i god tid! Ansökan mejlas från kansliet i Örnsberg, det går givetvis fort, men ha gärna lite marginal. Sangamansökningar bör vara inne  senast den 18:e december.

Underskriften verifierar att allt ser bra ut och att du som söker är medlem i Scouterna. På så vis går det även att skapa en överblick över vilka som är iväg varje år. Om du åker får du väldigt gärna blogga här.

Klart du ska söka!

Här kan du läsa reseberättelser från de olika centrena: 

Pax Lodge 



Our Chalet

Sangam


Our Cabaña


Kandersteg 







onsdag 3 december 2014

Från Skåne till Lima på Klimatkonferens #1

Tidigt på morgonen den 28 nov, dagen efter min tjugonde födelsedag, bar det av till Peru och FNs klimatkonferens COP20. I stunden jag satt mig på tåget ifrån Lund till Kastrup så drabbades jag av en extrem längtan efter att bara stanna hemma och äta pepparkakor de kommande tre veckorna. Men det skulle jag verkligen ha ångrat, för hittills har tiden här i Perus stora huvudstad varit helt otrolig.

Resan till Peru var lång och kontrollerna många. Men att flera gånger få frågan ”Vart är du påväg? Vilket är ditt ärende där?” och kunna svara ”Jag ska till Lima för att delta i klimatkonferensen” gav mig all energi jag behövde. Det och kaffe förstås. Att slutligen landa i Lima var en chock – plötsligt var allt på riktigt. Jag knäppte på mig scoutskjortan, och innan jag hunnit reagera stod en kvinna med ett vänliga ögon och scoutklädsel och kindpussade mig. Sedan dess har jag varit omgiven av underbara scouter ifrån världens alla hörn. Jag har sovit alldeles för lite, skrattat till tårar, lärt mig en massa om majs, och fått inspiration och motivation som kommer räcka som bränsle en lång tid framöver.

Den 1 december började själva klimatkonferensen, men då min delegation är delad i två och var halva har tillgång till konferensen en av veckorna, kommer min halva av delegationen inte närvara inne på området förrän nästa vecka då det är vår tur. Den här veckan kommer vi istället följa förhandlingarna utifrån och utforska miljonstaden Lima.
COP20 och UNFCCC – två viktiga förkortningar
Klimatförhandlingarna är inte alltid särskilt lätta att förstå sig på. De olika länderna och förhandlingsgrupperna, FNs olika delar och arbetsgrupper, alla olika företag och organisationer, avtal, fonder och mekanismer… ja, man kan bli galen om man tänker på det där för länge. Därför tänkte jag ge dig en snabbkurs!

COP = Conference of Parties (”Parties” är alltså länderna som deltar, det är ingen global partykonferens)
UNFCCC = United Nations Framework Convention on Climate Change

När man insåg att klimatförändringarna hände, och att det var ett hot mot vår värld, fixade FN en träff i Rio de Janerio år 1992 där man beslutade om konventionen UNFCCC för att tackla problemet. Den är jätteviktig, men säger inget specifikt om vad världens länder ska ta på sig att göra, utan styr mest hur själva förhandlingarna och arbetet ska gå till. För att få fart på grejer beslutade man år 1997 om Kyotoprotokollet, det första (och hittills enda) bindande klimatavtalet i världen. Koyotoprotokollet var inte perfekt, faktiskt var det ganska lamt och gällde bara i-länder, plus att USA drog sig ur, men det var i alla fall ett bindande avtal.

Nu spolar vi fram lite, till det här århundrandet:
På klimatförhandlingarna på COP15 i Köpenhamn år 2009 var förväntningarna höga – ett nytt bindande avtal som skulle ersätta Kyotoprotokollet var vad alla viskade om. Tyvärr kollapsade förhandlingarna och konferensen slutade i en stor besvikelse.
Nästa år är det dags för COP21 i Paris, och där SKA minsann ett nytt globalt bindande klimatavtal hamna på plats. Därför måste vi ha ett bra utkast till avtal i år i Lima, vilket gör COP20 otroligt viktigt.



Borta bra, men hemma bäst.
Jag har fortfarande inte vant mig vid kindpussarna. Eller att man inte spolar ner toapapper. Eller att man äter både ris och potatis till maten. Men jag har vant mig vid att bo i ett underbart scoutcenter med schysst folk ifrån hela världen. På de fyra dagar jag varit här har jag fått ett andra hem.


P.S. Ifall du inte kan vänta på nästa blogginlägg, utan vill veta mer om COP20 typ NU, så kan jag tipsa omhttp://klimatforhandling.se/

Hälsningar ifrån ett soligt och högljutt Lima
Linnea Andersson